Självomsorg kan inte bara vara en tillfällig sak...

June 24, 2020

...det måste vara en prioritering för alla som är vårdgivare i någon form.

Vad är det som gör att vårdgivare - oavsett om det är som anhörig eller professionell - fokuserar så mycket av sin tid, energi och resurser på att ovärderligt vårda och ge fantastisk omsorg till vårdtagare men helt glömmer bort att ta hand om sig själva?
 

 Det finns flera skäl

- en anhörigvårdare kan känna det som om att det helt är hans/hennes eget ansvar att vårda en äldre anhörig och ursäktar det för sig själv mentalt med ett "Mamma och Pappa tog hand om mig som barn...nu är det min tur...",
- en
anhörigvårdare kan känna sig ångestfylld över att delegera vårdansvaret till andra individer- "Mamma och Pappa är mina föräldrar och ingen kan ge dem bättre omvårdnad än vad jag kan...", 
- en anhörigvårdare kanske känner sig generad över att be om hjälp - "Att be om hjälp är ett tecken på svaghet...jag kan göra det själv..." och 
- en annan anhörigvårdare kanske inte vet hur hen ska hitta hjälp utifrån "Vem kan hjälpa mig egentligen och vilka frågor ska jag ställa?". 

 

Som en tidigare vårdgivare för mina egna åldrande föräldrar (mamma hade Parkinson’s och leukemia och min pappa hade Alzheimers), lärde jag mig om självomsorg den hårda vägen. Med mamma och pappa som mina prioriteringar, försökte jag trycka in så mycket som möjligt i varje dag, skyndade mellan alla besök som mina föräldrar hade, samtidigt som jag försökte klara mitt eget arbete och min egen familj. Jag gick ner i arbetstid men trots stöd så tog min ekonomi en rejäl smäll. Jag upptäckte att det var oerhört svårt att se efter mina föräldrars ökade nedsättningar.

Allteftersom började anhörigvårdande att ta ordentligt på mig - vårdgivning kan lätt bli lika omfattande som att ha ett andra yrke vid sidan om ditt ordinarie och frågan är, var hittar du orken att hantera det?  Jag började få problem med sömnen. Jag var distraherad på arbetet och var orolig att min telefon skulle ringa med ett akut föräldraärende från barnens skola. 
  Jag tog en kopp kaffe och en bulle på vägen in till jobbet och kallade det för frukost. Jag blev mer och mer stressad och irriterad om jag fick lov att sitta i bilkö eller stå i kö i affären. Min egen hälsa började vackla. Förutom den fysiska pressen på min kropp, började jag också lida känslomässigt. Jag funderade ofta på hur - och oroade mig för - hur mina föräldrar mådde. Jag gick igenom hela sorgeprocessen - dubbelbottnad förlust - när jag fick se hur mina föräldrar, som en gång i tiden var den perfekta bilden av god hälsa, var helt förändrade av sina allvarliga medicinska tillstånd. 

 

Medan andra givetvis rådde mig att ta hand om mig själv så lyssnade jag inte helt och hållet. Jag tror att jag upptäckte till slut att självomsorg var en prioritet när jag och mina syskon fick pappa inflyttad till ett äldreboende. Vi hade insett att han blev allt mer och mer krävande när han var runt mamma och hon hade helt enkelt inte orken att klara av honom. Genom att pappa fick ett eget boende så kunde de fortsätta sin relation - om än i annan form - på ett sätt som gjorde att de båda mådde mycket bättre och fick den personliga omsorgen som de behövde. Och när jag insåg att om mamma mådde så otroligt mycket bättre av sin självtid, var det kanske dags att se om det inte också kunde vara detsamma för mig. Jag började med att ta mig tid till att göra sådant som jag tidigare hade försakat, i tron att jag var en bättre vårdgivare om jag la all kraft på mamma och pappa, och effekten av det var enormt positiv. Jag "fick tillbaka" mitt gamla jag. 
 

En vårdgivare självomvårdnad kan ta många olika former. Ett av de enklaste sätten att ta reda på vad som fungerar för dig är att fundera på vad det var som du tyckte om att göra innan du blev anhörigvårdare men inte känner att du har tid till idag. Det här kan var en gammal hobby eller aktivitet som du njöt av, t.ex. trädgårdsarbete, lyssna på musik, sportaktiviteter, promenader o.s.v. Ett annat alternativ är att ta reda på vilka olika hjälporganisationer eller andra fritidsorganisationers som finns som du kan vara intresserad av att bli medlem i. Självomsorg behöver inte vara dyrt eller komplicerat. Vad det än är som fungerar för dig, utifrån dina egna personliga preferenser, och bidrar till att göra din mentala och fysiska hälsa bättre, är det som passar!

Nu för tiden så rekommenderar jag alla anhörigvårdare att ta väl hand om sig själva. Vila och självomsorg är väldigt viktigt för anhörigvårdare eftersom det skapar återhämtning och energi. 

 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Utvalda inlägg

4 sätt att hantera det stigma som kommer med demens

August 6, 2020

1/10
Please reload

Senaste inlägg