Så Du Gjorde Fel i Demenslandet: Att Göra Misstag och Hantera Skuldkänslor

May 22, 2018

Som vårdgivare är det  väldigt lätt att klandra sig själv över misstag som görs och sedan grubbla över dem. Men trots våra bästa intentioner och försök, kommer misstag att ske - de är en del av livet och vårdgivning är inget undantag.


Sjuksköterskan Nicole Sanders delar med sig av olika exempel på hur det kan uttrycka sig när vi är för hårda mot oss själva och förklarar varför det är i vårt (och våra vårdtagares) bästa intresse att vi förlåter oss själva och går vidare. 

 

Omvårdnad är oförutsägbart. Det är en annorlunda erfarenhet för varje vårdgivare och varje vårdtagare. Det innebär att du har unika utmaningar och glädjestunder. Precis som demens ser annorlunda ut för alla...är omvårdnad olika för var och en. 

 

Om du är vårdgivare är det en sak som jag kan garantera att du har gemensamt med andra vårdgivare. Och det är det oundvikliga, oförnekliga och otroligt mänskliga realiteten att du (ja, jag pratar med dig) kommer att "klanta" till det. 

 

Så här är det: Du har gjort misstag i alla områden i ditt liv. Du har gjort misstag i din familj och romantiska relationer. Du har "klantat" till det på jobbet, när du har lagat mat, kört bil, hanterat din ekonomi...nämn det och du har troligtvis gjort det. Om jag inte har gjort någon form av misstag eller strul innan kl 11 på förmiddagen så sover jag sannolikt fortfarande. Och i så fall så gjorde jag ju någonting tokigt...eftersom jag försov mig. 

Jag säger inte att alla de här misstagen har varit livsomvälvande katastrofer. De allra flesta av dem har faktiskt varit saker som jag har kunnat rätta till inom ett par minuter. Andra har, tyvärr, varit sådant som inte har varit möjligt att fixa till. 

 

 

Så varför skulle vårdgivning vara annorlunda?

 

Du säger någonting till en individ med demens som - när du tänker på det senare - orsakade dem förvirring och ångest.

Du hjälper en vårdtagare att ta en dusch och helt plötsligt faller dem, när du vände ryggen till en sekund för att ta handduken.

Du tänker att det vore en fantastisk idé att ta några av dina vårdtagare till affären för att handla...tills du inser att den här tänkta roliga turen slog helt fel och istället tog dem ur en väldigt invand rutin och bara ökade deras ångest och förvirring. 

 

Kanske du som är anhörig bestämmer dig för att flytta din närstående till ett specialistboende, efter mycket vånda för dig själv, och du sedan får dåligt samvete eftersom du ångrar att du inte gjorde det tidigare när du ser vilken skillnad i omsorg det är från att vårda hemma. 

Eller så kanske du svarar din vårdtagare med en irriterad röst när du får samma fråga igen den hundratusende gången. (om du säger att du inte har gjort det här, har du definitivt mycket mer tålamod än gemene man och kvinna...eller sär är du - vilket faktiskt är troligare - helt enkelt en lögnare.)

 

En av vårdgivarna som jag coachade gav en gång av misstag hennes hunds medicin mot sköljdkörtelproblem till hennes make istället. Det här fick naturligtvis henne att ringa till både Läkemedelsupplysningen och Apoteket i ren panik. Eftersom hon var så säker på att hon var en urusel maka och vårdare - och därmed inte var nöjd med de lugnande svaren hon fick från de två instanserna - så ringde hon även upp sin hunds veterinär för att få "bekräftat" sin egen teori. Veterinären däremot gav exakt samma svar som Läkemedelsupplysningen och Apoteket - om än med skratt i rösten - och bara bad henne att "Ring mig igen om han börjar skälla". Hennes make blev inget sämre för det men hon är fortfarande skärrad över att hon kunde göra ett sådant skrämmande misstag. 

 

När jag var ny inom äldreomsorgen brukade jag säga till vårdgivare att de kommer att fatta alla de rätta besluten, så länge de har sina vårdtagares bästa för ögonen. Det kanske var tryggande - men det var inte sant visade det sig. 

 

Oavsett hur mycket du bryr dig, hur mycket du tycker om eller älskar en individ, så kommer du att göra misstag. Så är det bara. Och egentligen, är det inte detsamma när det gäller föräldraskap? Eller äktenskap? Eller...vad som helst? 

 

 

Men här är det viktiga meddelandet: Du måste släppa det och gå vidare. 

 

Jag skulle förstås kunna säga till dig att du inte ska klandra dig själv eftersom du är mänsklig. Jag skulle också kunna säga att du inte ska vara så hård mot dig själv eftersom du, oavsett ditt uppdrag eller din vårdgivarroll, har mycket att ansvara för. Som vårdgivare - eller verksam inom omsorgen - är det mycket vanligt att klandra sig själv när man inte räcker till. 

 

Jag har lärt mig att inte längre säga till vårdgivare som jag utbildar eller stöttar på annat vis att de kommer fatta de rätta besluten och göra rätt. Jag säger helt enkelt till dem att acceptera att de kommer att göra fel. 

 

Precis som med den forskningsbaserade filosofin som ligger bakom Nayakas® och Designat Ledarskap, är ärliga misstag eller brister inget som per automatik innebär att du är olämplig för det du gör - de är tillfällen till inlärning, utveckling och förbättring. 

 

Om du är vårdgivare så hoppas jag att dina misstag är små och går att rätta till (och kanske at dina vårdtagare med demens glömmer bort dem). Och jag hoppas att du går vidare snabbt för skuld som du lägger på dig själv - eller skuldkänslor- är slöseri med tid.  
 

Så...upp med huvudet, låt det passera och gå vidare. 

Hur vet vi det? Det är vad vi på OMSORGSAKADEMIN har arbetat med de senaste 20+ åren! I samarbete med de internationellt absolut främsta äldreomsorgsföretagen och organisationerna arbetar vi med de frågor, metoder och verktyg som för äldreomsorgen framåt. Det som skapar livskvalitet för de individer som lade grunden vårt välstånd.

 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Utvalda inlägg

Hur fortskrider demens?

July 9, 2020

1/10
Please reload

Senaste inlägg