Search
  • Admin

Framtidens hemomsorg - faller på den sista milen

Allt eftersom vår befolkning åldras så kommer antalet tillgängliga anhörigvårdare i de yngre generationerna också att försvinna, vilket då skapar en (inter)nationell kris. Covid-19 pandemin har bara förtydligat det här problemet och skapat en internationell dialog om vårdgivning och hemomsorg. Omfattningen av problematiken är enorm.


Bara i USA beräknades antalet personer med omsorgsbehov uppgå till 117 miljoner under 2020 med över 53 miljone obetalda vårdgivare, enligt forskning av AARP och den nationella alliansen för vårdgivning.


Värdet av den här markanden för obetalda vårdgivningstimmar överskrider $470 miljarder endast i USA. Förekomsten av vårdgivning har stigit från 16.6% år 2015 till 19.2% år 2020 - en ökning med över 8 miljoner vuxna som utför omsorg till familjemedlem(mar) eller vän(ner).

Jämför detta procentuella med Sveriges befolkningsantal och siffrorna blir hårresande, särskilt om du beräknar in att majoriteten av anhörigvårdare också är yrkesarbetande. Ofta kvinnor.


Vi har inget etablerat system i Sverige för att hantera de fysiska och psykiska skador som dessa vårdgivare riskerar att utsättas för eftersom resurserna är verksamma i silon. Det gör att anhörigvårdare inte bara lämnas med den känslomässiga bördan av att ta hand om sin äldre, utan också med den fysiska, och därmed också ekonomiska, risken att själv drabbas av ohälsa.


Systemet är föråldrat och i dagsläget har vi inte lyckats med "den sista milen" för att använda ett uttryck inom logistiken. "Den sista milen" är avgörande för att transporter når sin slutdestination. Huruvida den nationella strategin för framtida hemomsorg inom äldre- och demensvården kommer att lyckas eller misslyckas är helt beroende på hur vi klarar av att ta oss ända fram till målet, med obetald anhörigvård.


82 views0 comments

Recent Posts

See All